.

Och jag har gått igenom allt, fram- och baklänges, på alla sätt du kan tänka dig. Jag finner ingen logisk förklaring till allt, hur vi hamnade här. Hur hamnade vi här? Jag saknar min bästa vän, personen jag kunde säga allt till. Och jag undrar hur du mår, vad som rör sig i ditt huvud. Tänker du någonsin på mig? Och om du gör det vad tänker du då? Jag tänker inte på dig hela tiden längre, men ibland är du där, gömmer dig bakom ett hörn för att hoppa fram och skrämma mig. Jag tror jag sa det till dig en gång när jag tänkte alldeles för mycket, att du är den personen som skrämmer mig mest av allt, för du har makten att såra mig. Jag hade rätt, det gjorde du. Grattis. Är du nöjd nu? Men jag undrar fortfarande varför varför varför? Vad kunde jag gjort annorlunda? Vad kunde du gjort annorlunda? Jag har vägt oss, och kommit fram till att det kanske inte var lika bra som jag trodde då. Fast jag kommer inte ihåg längre, en månad, och jag kommer inte ihåg alla vackra små detaljer i ditt ansikte, som rynkorna som skapas när du skrattar och hur allvarlig du ser ut när du kör bil och biter dig på naglarna.. Vem försöker jag lura? Jag kommer ihåg det så väl, och ja, det var så underbart, du och jag, tills det inte var vi längre. Tills du bara försvann och jag stod kvar mer förvånad än någonsin, så jag undrar bara: Tänker du någonsin på mig? Tvivlar du ibland på att du gjorde rätt? Tänker du aldrig att du borde stannat, älskat mig lite till om så bara för en timme till?